Söndag, något så erbarmligt långsamt och trist. Dom vuxna var sig inte lik i någon utav gårdarna. Dom kunde t.o.m. ligga och sova mitt på blanka dan. Inte ens katten kunde man vara med. Den sov ju antingen det var söndag eller vardag.
Det skulle vara så tyst när det var söndag. Finklädd skulle man också vara. Det gick inte att leka som vanligt. Man fick lera på skorna hur man än bar sig åt. Det var så fruktansvärt stillsamt och fint.
Den här söndan var i påsktid. Grannflickan hade fått en ny fin stickad dräkt. Mamman hade stickat den i blått och vitt. En plicerad kjol med en liten jacka och näpna små fingervantar.
Det var som sagt vår och snösmältning och vad gör två uppklädda små flickor en sådan dag?
Jo, dom tog sig till att gå balansgång på ett par skaklar som låg uppallade på vedbacken. Men skaklarna var blöta och hala och flickan med den fina dräkten hamnade på alla fyra med vantarna djupt ner i den svartbruna vedsörjan.
Det var en bedrövlig procession som tågade hem till hennes mamma för att visa upp eländet. Fingrarna spretade och lortvattnet rann från både strumpor och kjol.
Undrar vem prövningen var störst för, mamman eller flickan?
Den svartaste högtidsdagen som tösen någonsin upplevde var nog kungens begravning.
Gustav V var död. Det var landssorg och begravningen sändes i radion. Tösen satt på golvet i köket och ritade. Hon hade inget ritpapper, men hon fick använda avigsidan av gamla socker- och mjölpåsar. Mjölpåsarna var bäst att rita på, men dom var det ont om för de skulle användas att stoppa matsäckssmörgåsarna i. Kaffepaketen var nästan omöjliga att rita på för dom var vaxade invändigt. Färgkritorna ville inte fastna.
Farmor satt i kammarn och lyssnade på radion, som stod på en hylla i köket. En brun apparat med stora vita knappar och tyg på framsidan.
Den dova orgelmusiken strömmade ut ur radion. Samtidigt berättade en bekant röst om allt som skedde. Hon hade lärt sig att när den rösten hördes i radion, då var det något särskilt.
Det hela var så mäktigt, men dystert. Hon kunde riktigt se den stora svarta likvagnen komma åkande, dragen av alla hästarna med sina svarta schabrak.
Det var alldeles tungt och mörkt i köket.