Man skiljde direkt och noga på manligt och kvinnligt. Ingen ifrågasatte heller den andres insatser.
Inget arbete var egentligen förmer än något annat. Både män och kvinnor behövdes. Alla måste göra sitt om det skulle fungera. Alla såg sitt ansvar. Man krånglade inte till det som man gör idag. Slösade inte bort så mycket tid och energi på att värdera varandra.
Om än kvinnan blev kallad fruntimmer, kvinnfolk eller i värsta fall, kärring, så visste hon sitt värde. Det gjorde mannen också.
Idag verkar det som om mannen tappar status, ju mer han ställer upp på det kvinnliga.
Det var mannen som såg till att det fanns mat åt djuren, men det var kvinnan som matade. Kor, grisar, höns och får, men se hästen, den skötte mannen, helt och hållet.
Korna och mjölkningen hade varit kvinnans lott, men det började mjukas upp och förändras, moderniseras.
Anders och karlarna i granngården var dom enda, som befattade sig med mjölkningen. Men när mjölkmaskinen kom, då kom även männen. Nu gick det ju maskinellt, då måste det till en karl.
Det blev ett förskräckligt kackalorum när man skulle lära sig att mjölka med maskinen.
Farbrodern, han som hade läshuvud, hade förklarat på sitt hastiga sätt för farmor hur det skulle gå till. Hur hon skulle koppla alla slangar, öppna alla ventiler, kranar och trycka på knapparna.
Det hela började vid kvällsmjölkningen. Farmor memorerade och repeterade för sig själv. Aldrig i hela sitt liv hade hon väl varit så spänd och osäker, nästan rädd.
På sätt och vis hade det varit bättre om pojkarna låtit bli att skaffa de här nymodigheterna. Låtit allt i lugn och ro få bli vid det gamla.
Nu var det så att maskineriet inte ville igång. Det var alldeles tyst, hur dom än bar sig åt.
Men se ungen, som var med och såg allt, noterade att farmor och Anders hade glömt att slå på huvudströmbrytaren.
Det gjorde hon - tvärsäkert.
Farmor höll på att tappa både förklädet och behärskningen när hela anläggningen pulserade igång, med ett surrande, dånande pustande stånk. Hon stönar, som så många gånger förr,
Har nån sitt på ungen hennan!
Men i sitt inre blev hon nog lättad att allt kom igång.
Det var ju inget farligt