Kvinnan hade levt sitt liv i stora cirklar, djupa dalar och uppe på dom högsta berg. Hon hade pendlat mellan skratt och gråt, oro och rädsla. I häftiga tvärkast hade hon stridit med otillräcklighetens häxa, men med Anders hjälp, lärde hon sig så småningom vad kärlek och tillit är.
Han som hade varit bland dom enklaste på jorden, visade sig vara en stor man i himmelen.
Vi kan välja att kalla det tillstånd vi kommer till, mellan jordeliven, för himmel.
Från början gjorde han sig försiktigt påmind med hjälp av ett medium. För henne beskrev han hur han hade levt tillsammans med lillflickan för många år sedan. Berättade händelser som bara han och barnet kände till.
Senare förde han fram en släkting som ville be om förlåtelse för att hon hade varit orättvis mot kvinnan som barn. En händelse som kvinnan mycket väl kom ihåg.
"Hemsömmerskan" ville uppmana henne att inte gömma undan sina sårade känslor, att inte gå och vara betryckt. Att inte låta sig förtryckas av dålig självkänsla.
Pigan, som fastern en gång hade försökt hjälpa, kom och talade om att nu hade hon det gott och mådde bra.
Farfar, han som hade bekymrat sig så mycket för "lillstackarn", håller ett vakande öga i kvinnans hem.
Farbrorn, som på grund av sin sexuella läggning, hade förgått sig mot henne. Han ville säga ett tack för att hon lyssnade och kunde förstå honom. Hon hade ju förstått och förlåtit.
När hon en tid anfäktades av besvikelse över att inte ha haft någon "riktig" pappa, kom båda hennes fäder. Tillsammans kom dom för att ge henne en hälsning så att hon skulle veta och förstå att dom hade gjort så mycket dom förmått. Den biologiska fadern uppmanade henne att inte bekymra sig så mycket över allt tungt hon hade omkring sig. Att ha tillit. Fosterfadern började med att nämna detaljerna om tändsticksasken och "pinketofflorna". Sedan gav han henne stränga order att tänka på sin fysiska hälsa, som faktiskt, var mycket dålig just då.
Morfar kom och uppmanade henne att ta vara på det som gjorde henne gott. Sköta och vårda sina blommor och de närmaste. Tänka på sin nästa och göra dem glada.
Det är så att man får läsa sin egen självbiografi, studera sig själv, se tillbaka på sitt jordeliv, när man kommer till himmelen. Man får en större insikt och en klarare syn. Tar ett nytt steg i den själsliga utvecklingen. Straff och vedergällning är det inte tal om, utan kunskap om den stora tilliten till människorna, sig själv och den högsta ordningen.
Lyckligt är det, att vi som för tillfället vistas på jorden, får stöd och hjälp av dem som gått före till himmelen. De som har en vidare klarsyn.
Mormors syster dog ung i magcancer. Hon tog kontakt och talade om den stora insikten att bryta mönstret, stämma ekot i en ljusare, högre tonart.
En oändlig rad exempel finns och nya kommer ständigt till, som bevis att allt har en fortsättning och mening.
Anders visar sig i bild för kvinnan. Han ser ut som i sin krafts dagar, glad skrattade och trygg. Han är lika verklig som hon själv är. Lika lite som hon kan tvivla på sig själv, kan hon tvivla på honom. Allt är verklighet, allt är sanning.
En våg av tacksamhet och trygghet sveper runt henne. Tryggheten, vetskapen och tacksamheten att vi inte är ensamma på vår väg. Att vi människor kan lära oss att "se" varandra och därmed stämma ekot i högre ljusare toner, sjungande om det lilla i det stora, det stora i det lilla, om tilliten till den högsta ordningen.
Kärleken