Status och ställning berodde egentligen inte på vilket kön man tillhörde, mera i vilken situation man befann sig i.
I varje situation fanns det tydliga gränser.
Det var husbonn och moran. I vissa perspektiv kunde husbonn vara något lite mäktigare. Det beror alldeles på från vilket håll man ser det.
Förr var det mest betydande att vara äldste sonen. Han som skulle ärva och ta över. Nu hade gränserna börjat suddas ut. Den som var mest lämpad, även om det var dottern, kunde komma på tal.
Med jämlikhet följer tyvärr också avundsjuka, oenighet och bråk. Det är lättare och tryggare för dom flesta när det är förutbestämt.
Mellan husbondfolk och tjänstefolk var det helt naturligt tydliga, bestämda regler och gränser. Men tjänstefolket själva var underordnade varandra. Det var skillnad på att vara innepiga och utepiga. Lillpiga eller ungpiga. När man blev gammelpiga började nedräkningen. Gammeldräng, lika så, även om han en gång haft lite att säga till om.
Nu för tiden är det inte brukligt att säga piga över huvudtaget. Hellre då dräng.
Sedan var det dom som kom och gjorde dagsverken. Det är lite ovisst vart dom hörde. Piga eller dräng? Det var i varje fall skillnad. Han var ju i alla fall man, medan pigan inte ens ägde de där fruntimmerssysslorna som hon utförde.
Det var inte lätt att vara piga när mannen tog för sig av sina inbillade rättigheter. En faster, hon som blev hemsömmerska, försökte en natt att hjälpa en av pigorna. Den här kvinnan var så väldigt utsatt och plågad utav pojkarna. Hon hade av någon anledning blivit allmän egendom bland männen. En som man gjorde som man ville med. Hon fick ett relativt kort, men hårt och otryggt, liv. Med tiden fick hon en sådan där skamlig sjukdom.
När farfar fick klart för sig, att faster tänkte smyga in pigan till sig, blev det stopp, blankt nej. Pigan skulle ut och därmed basta.
Det var så då.