Byns badställe
Anders ville bara leva sitt liv rakt fram. Inga konstigheter och
krusiduller. Inte bli berömd för stora bragder och prestationer.
Sådana som många tror är viktiga.
Vad han lyckades med i livet var att lämna efter sig frid och ro,
humor och glädje, till kommande generationer. Att dö med en
accepterande insikt om jordelivet och sig själv.
Säkert tackade han Gud för sina skitiga händer och värkande muskler,
där han låg med lilljäntan på armen. Utan dem skulle han inte fullt
ut kunnat njuta denna innerliga vila.
Sådana här varma sköna sommardagar brukade dom ligga på rygg i
gräset på källarkullen. En perfekt plats för vila och avkoppling.
Det blev en lagom lutning på kroppen. Man slapp blodstockning i
halspulsådrarna, med den där otäcka tyngden i huvudet som följd.
Där låg flickungen inkrupen i armvecket på blåblusen. Hon både
luktade och hörde in den mjuka, varma, trygga vilan.
Spyflugornas surr blandades med solsken, människans och hästens
svett, gräs och blommors dofter
Det existerade egentligen ingen tid. När kroppen hade vilat färdigt sträckte den på sig, tänjde ut och satte sakta och barmhärtigt liv i alla muskler. Ett nytt arbetspass till nästa vilopaus.
Lek, skoj och vederkvickelse fick man vid byns gemensamma badplats.
På kvällarna när arbetet var slut för dagen och man svettig, solbränd och sällskapssjuk samlades nere vid ån. Där hade man byggt två badhytter, en för herrar och en för damer.
Alla som hade lust, barn, ungdomar och vuxna, samlades. De halvväxta pojkarna fick visa sig på styva linan, visa sina konster och starka muskler. Det behövdes inga gym på den tiden. Kropparna blev naturligt vackra av lagom omväxlande hårt arbete.
Anders var en baddare i att simma långt och länge under vattnet. Han kom tyst, glidande och ryckte flickorna i benen, där dom stod, fnittrande och pipande i vattnet och inte vågade doppa sig. Med ett förtjust illvrål ramlade dom omkull och blötte äntligen upp sina tjusiga baddräkter. En del smockrynkade, små, förtjusande, bakelseliknande plagg. När dom blev blöta, hängde dom som stora bubblor kring kroppen.
Det var svårt att ta sig upp ur vattnet med de där baddräkterna och ändå behålla stilen. För att inte tala om de där handstickade yllebaddräkterna. Bara den som har stått på stranden med en klibbande, stickig, handstickad yllebaddräkt kan minnas, veta, hur kallt det var.
Fast, va´härligt det var ändå!