När man
närmare studerar ortnamnen i Ramsjö så är det ett par saker som man
lägger märke till. Det första, som i och för sig är naturligt, är
att de flesta namnen är s.k. naturnamn d.v.s. namn på sjöar,
tjärnar, berg, myrar och åar. Dessa namn som tex Långsjön,
Lillberget, Björntjärn är ofta mycket lätta att tolka. En del av
dessa naturnamn kan det vara svårare att tolka som t.ex.
Länsråberget, Morstobäcken och Bergasen.
För att
kunna tyda dessa namn måste man undersöka dem lite närmare t.ex. hur
namnet skrevs och uttalades förr i tiden, titta efter på en karta
hur det ser ut eller allra helst besöka platsen för att se hur det
ser ut. Därefter kan man försöka tänka sig in i hur våra förfäder
tänkte när de gav namn på olika företeelser i naturen. Man kanske
måste studera språkutvecklingen, dialekten och bygdens historia. En
annan sak som man lägger märke till är att det förekommer en del
finska ortnamn och det har naturligtvis att göra med den finska
invandringen på 1600-talet.
När man
ska tränga lite djupare i namnens historia finner man att det saknas
gamla handlingar för den här delen av landet.
Från
Medeltiden d.v.s. 1500-talet finns det nästan inga handlingar, trots
att det norr om Hälsingland, i Jämtland och Härjedalen finns en
ganska rik samling av medeltida handlingar.
Det får
därför bli lantmäterikartor från 1600-talet som får ligga till grund
för namntolkningarna av äldre namn.
De
flesta namn i Ramsjö har dock kommit till i samband med att man
började med de stora skogsdrivningarna i slutet av 1800-talet. Med
ovanstående som bakgrund kan man förklara en hel del av Ramsjös
ortnamn men tyvärr får vi finna oss i att några namn ännu är olösta.
Naturligtvis har människorna sedan lång tid tillbaka varit
intresserade av vad namnen kunde betyda. Man har med hjälp av olika
historier försökt förklara namnen omkring sig. Dessa s.k.
folketymologiska tolkningarna är för det mesta felaktiga men lever
ändå kvar i bygderna.
Så är
det t.ex. med historierna om hur Huskasnäs och Hennan fick sina
namn.
Det
hände sig att Norska hären var på krigsstigen i dessa trakter. Hela
den manliga befolkningen var ute för att försvara landet. Endast en
gammal gumma var kvar i byn. På gummans inrådan hade man sågat
sönder isen så att fienden inte skulle komma över sjön. När
norrmännen kom fram till byn frågade de gumman om isen bar.
– Ingen
vet va hänna kan. (Ingen vet vad hända kan), svarade gumman.
Norrmännen begav sig ut på isen och drunknade förstås. Skallarna
flöt sedan i land i en vik som kom att kallas Huvudskalleviken. Och
gummans uttryck gav namn åt sjön.
– Ingen
vet vad Hännan kan.
Sockennamnet Ramsjö är troligen det ursprungliga namnet på den övre
delen av den två mil långa sjön Hennan. Numera heter den delen av
sjön Västersjön. Den ligger i nordvästra delen av sjön Hennan.
Första
delen av namnet Ramsjö utgörs av fågelnamnet ramn som betyder korp.
Vi
känner igen det gamla ordet för korp i ordet ramsvart. Korpen är en
vanlig fågel i dessa trakter och har säkert varit det även förr i
tiden. Ramsjö skulle alltså betyda "korpsjön".
Många av
bynamnen har en ganska enkel förklaring.
Kyrkbyn,
byn där kyrkan ligger
Sund,
byn vid sundet mellan Västersjön och Hennan
Viken,
byn som ligger vid viken mellan Hennans östra strand och en udde.
Mellansjö,
byn som ligger vid Mellansjön (mellan Hedsjön och Juvatsjön).
Hedsjö,
i närheten av byn finns det sandhedar.
Tallnäs,
byn på näset där det växer tallar.
Kroknäs,
byn vid krokiga näset.
Finneby,
byn där det bodde finnar eller bosatte sig finnar.
Betydligt svårare kan det vara att förklara de övriga bynamnen.
Längs vägen västerut från Ramsjö kyrkby mot Laforsen ligger byarna
Vås och Tevansjö.
Tevansjö,
byn ligger vid sjön som heter Tevansjön. På en karta som troligen är
från 1700-talet heter sjön "tefin". Namnet han ha bildats till
dialektordet "tevet" som betyder snårigt och risigt. Det är lite
svårt att språkligt bevisa sambandet, men vegetationen runt sjön var
tidigare sådan att det finns fog för att tolkningen är riktig. "Den
snåriga sjön."
En annan
tolkning kan vara att ordet är bildat av dialekt ordet "tev teve
täv", som betyder lukt.
Vås,
byn som fått sitt namn av sjön som troligen hetat Våsen. Man kan
jämföra namnet med ett småländskt sjönamn "Vasen" som betyder
ungefär fuktig mark. Den tolkningen passar bra in på sjön vid byn
Vås eftersom stränderna är sanka på många ställen.
Söderut
längs gamla vägen mellan Ljusdal och Ramsjö ligger några byar med
intressanta namn Hjärtnäs, Gåda och Huskasnäs.
Hjärtnäs,
har tidigare varit fäbodvall och är nu ödegård. Ortnamnsforskaren
Jöran Sahlgren vill anknyta namnet till djurnamnet "hjort" och
namnet skulle då betyda "hjortarnas näs". Mitt emot på andra
stranden ligger Hjärtvallen och det namnet är säkert bildat efter
Hjärtnäs. En annan förklaring till namnet Hjärtnäs kan vara att det
är bildat av personnamnet
Hiortr
(Hjort).
Huskasnäs,
är kanske tillsammans med sjönamnet Hennan det svåraste namnet att
tolka i Ramsjö. Den mest kända, men också felaktiga förklaringen, är
den folketymologiska, om norska hären och skallarna som flöt i land
i viken som därefter fick namnet Huvudskalleviken som sedan skulle
ha förändrats till Huskasvik och Huskasnäs.
En
tänkbar tolkning men som är osäker, är att namnet hör samman med
vårdkasesystemet d.v.s bruket att varna för ofred genom att tända
s.k. vårdkasar. Dessa var placerade på höga berg så att grannbyarna
kunde se eldskenet och bli varnade och varna andra.
N-A
Bringéus som sammanställt sockenbeskrivningar från Hälsingland
1790–1791 berättar att det fanns inte mindre än 16 vårdkasar i
landskapet vid den tiden. Många berg där sådana vårdkasar var resta
har fått namn som Kasberget, Wåhlkasberget (Vårdkasberget).
Ortsbefolkningen kan berätta att man förr hade en s.k. bråte på
Grevaberget som är en del av Huskasberget. Bråte är här ett annat
namn för kase (vårdkase). En vik i närheten av berget heter
Bråtesviken vilket styrker ortsbornas berättelse. Huskasberget är
mycket högt och väl synligt vilket talar för att berget skulle vara
ett "kasberg". Första ledet, hus betyder väl just "hus" och namnet
skulle alltså betyda berget där det finns en (hus) kase.
Tyvärr
finns det för många olösta frågetecken kring den tolkningen för att
man skall vara helt säker.
Gåda,
är ett av de få bynamn i Ramsjö som behandlats i
ortnamnslitteraturen. Johan Nordlander pekande i en uppsats år 1908
på möjligheten att föra samman namnet med "gud" och att det skulle
vara fråga om hednisk tro. Han jämför namnet med det ångermanländska
namnet Gådeå. Senare forskare har visat att både Gåda och Gådeå är
ånamn. Torsten Bucht kan tänka sig en tolkning som hör samman med
"gud" men han anser det rimligare att namnet kommer av det
ångermanländska dialektordet
gåda
som
betyder "stimma, stoja, svamla". Det skulle då syfta på buller från
någon fors i ån. Det finns inte något dialektord med den betydelsen
i Hälsingland så det är ingen trolig tolkning för namnet Gåda. Inte
heller är det troligt att det hör samman med ordet "gud". Det finns
däremot ett dialektord
gåa
från Färila som kanske också använts i Ramsjö. Ordet betyder
"fläkta, ånga varmt" och kan möjligen ha att göra med den dimma som
på höstarna tränger in längs åns dalgång.
Den mest
rimliga tolkningen av namnet Gåda är att det hör ihop med
dialektordet
guden
som betyder "gudomlig, bra, odlingsbar" (liten frostrisk).
Dialektordet förekommer i Ramsjö med just den betydelsen.
I äldre
tid har det troligen hetat
göen
och då
kan man språkligt koppla samman ordet med ett nutida
gåda.
Det är alltså troligt att ett ord
guden
ingår i
namnet och betydelsen skulle då bli "den goda (gudomliga) ån eller
ådalen (platsen)".
På
gränsen till Medelpad i nordöstra delen av Ramsjö ligger Sörnaggen.
Namnet är naturligtvis bildat till Naggen som ligger på
Medelpadssidan.
Mellan
byarna ligger sjön Stornaggen som förekommer på lantmäterikartor
från 1600-talet. David Palm framför bl.a. att ordet skulle vara
besläktat med det norska ordet nagg som betyder uppskjutande
bergsspets.
Det
nuvarande Naggberget ligger flera kilometer från byn och har inte
speciellt spetsig form. Troligare är det då att något av bergen runt
sjön Stornaggen, Portberget eller Klintberget, har kallats nagg i
betydelsen spetsig bergstopp och att berget sedan fått ge namn åt
sjön och byn.
I
nordvästra delen av Ramsjö ligger
Gräningsvallen
och sjön
Gräningen.
Fädbodvallen har naturligtvis fått namnet "vallen som ligger vid
sjön Gräningen". På lantmäterikartor från 1600-talet hittar man namn
som Gröningssiön, Gröningen, Gräningen. Nuvarande kartformen
Gräningen stämmer överens med Ramsjöbornas uttal av sjönamnet.
I
Jämtland finns en sjö som heter Greningen med ett äldre uttal
"Gräningen" Jämtlandssjön liksom Gräningen i Ramsjö delas av en
udde.
Den
kände ortnamnsforskaren Harry Ståhl menar att namnet har påverkats
av trädnamnet "grän" dvs. gran. Språkforskaren Sigurd Fries menar
att uttalet gran för trädnamnet är regel i Hälsingland men att i
östra Jämtland och dessutom i ett par västliga Medelpadssocknar
uttalas gran med ett öppet ä-ljud. Ramsjö gränsar till sydöstra
Jämtland och sydvästra Medelpad så det är inte uteslutet att uttalet
i Ramsjö varit grän.
Gräningen kan alltså betyda "sjön omgiven av granskog" men man får
inte utesluta tolkningen "sjön som har en gren". Bertil Flemström
framhåller liknade tolkningar för sockennamnet Granige i
Ångermanland.
Som vi
ser så är det ofta som bebyggelsenamn går tillbaka på ett sjönamn,
ånamn eller bergnamn s.k. naturnamn. Ibland har kanske sjön eller
berget haft ett namn och då har bebyggelsen i närheten tagit upp
naturnamnet. I en bygd som Ramsjö med dess glesa bebyggelse finner
man givetvis att naturnamnen är de övervägande men naturnamnen kan
ha både intressanta och överraskande tolkningar och ursprung. Här
några exempel:
Det
finns i Hälsingland flera sjönamn som språkligt sett hör ihop med
varandra. Inom Ramsjös gränser ligger
Moasen,
Bergasen
och
Brinnasen.
På
lantmäterikartorna finner man för sjö Moasen namn som Mogasiön,
Mogeln, Mogasen och Mowassjön. Första ledet "mo" betyder
naturligtvis sandhed, sandmark, sandjord. Områdena runt sjön Moasen
består av moar, sandhedar.
Hur har
då Mosjön blivit Moasen?
I
norrländska dialekter är det vanligt att skjuta in ett "g" mellan
vokalerna o och a, eller ö och a som tex i "snöga" snöa. Mellanleden
-as- eller slutleden -asen är vanligt i ortnamn i nordvästra
Hälsingland. Sista leden -sen kan härledas ur ordet sjön. Man kan
jämföra med sjön Bursen i Bjursås. Med den tolkningen så skulle -a-
höra till första leden och vara en gammal pluraländelse. Moasen
skulle då betyda "Moarnas sjö".
Bergasen
skulle på samma sätt betyda "bergens sjö" och Brinnasen
"Älgtjurarnas sjö"
Brind (brinn)
är ett norrländskt dialektord för älgtjur.
Den
finska invandringen på 1600-talet har också satt sin prägel på
namnen i Ramsjö. Några av namnen har blivit så förändrade att man
har svårt att se det finska ordet som ursprungligen legat till grund
för namnet. Tolkningen blir då mycket osäker. Här är några exempel:
Morstoberget
i Naggen, första leden Morsto- är en försvenskad form av finskans
musto som betyder svart, mörk. Morstoberget betyder alltså
Svartberget. I närheten finns det också en bäck som heter
Morstobäcken, Svartbäcken.
I Naggen
finns också
Mostikabackarna.
Första leden består av det finska ordet mustikka som betyder
"blåbär" och namnet skulle alltså betyda Blåbärsbackarna.
Marklamsberget
ligger också i närheten av byn Naggen. Första leden mark- är
troligen en form av fiskans
markka
som
betyder "mark" (jord) möjligen kan man också förbinda den med det
finska namnet Marku. Mellanleden -lamm- är en försvenskad form av
lampi som betyder tjärn. Berget skulle möjligen betyda
Jordtjärnsberget. I Tevansjö finns liknande bergsnamn.
Paskalammsberget.
Paska kan vara det finska ordet för "smuts, lort, träck" och berget
skulle då heta Lorttjärnsberget.
Mera
osäkert är sjönamnet
Lesatten
och
Lesattberget
på
Gräningsvallens kronopark. Möjligen kan namnet höra ihop med det
finska ordet
lessatta
som
betyder "göra något trögt, overksamt, utan drift".
Fem berg
i Ramsjö har efterleden –
hockel,
Bergashockeln
och
Trolltjärnshockeln
ligger
vid sjöarna Bergasen och Trolltjärn och dessutom finns
Brassbergshockeln eller Vallhockeln, Järvshockeln och Sundshockeln.
Tolkningen av hockelnamnen är inte helt självklar. Det äldsta
belägget, drygt 200 år gäller Sunds hockeln som 1760 på en
lantmäterikarta skrevs
Håkulsberget.
För att få en belysning av –
hockel
namnen får man göra jämförelse med andra namn. En tolkning av by och
sockennamnet Hycklingen i Östergötland pekar på ett fornsvenskt ord
húkul,
húkal,
húkel
som
betytt "något som välver sig eller hukar".
En
tolkning av Hökensås i Västergötland pekar mest ett fornnordiskt ord
Hf
kill,
knäled eller i överförd bemärkelse utskjutande brant sluttning.
Språkligt kan – hockelnamnen anslutas till det fornsvenska
húkul
och de
här bergen har en fint rundad form, men namnet anknöt även till
tolkningen utskjutande brant sluttning som kan liknas vid en knäled.
Alla
ovan nämnda hockelberg har en brant sida.
Sundshockeln
har ett brant stup ca 60m på en sträcka av 200m.
Tills
någon mer omfattande forskning på namngruppen görs så får man se
dessa namn som troliga bindningar till de fornsvenska orden húkul
eller hökel vilket gör -hockelnamnen mycket intressanta i jämförelse
med de många yngre namnen i Ramsjö.
Slutligen; En tolkning av sjönamnet
Hennan
skulle kanske ge ytterligare en pusselbit i Ramsjös äldsta historia.
Denna viktiga farled och sammanbindande väg har kanske en gång i
tiden fått ett betydelsefullt namn.