Thunvalls

Här finns Eva och Lennart Thunvalls idéer,

aktiviteter, tankar och intressen

 

Ortsnamnen i Ramsjö

När man närmare studerar ortnamnen i Ramsjö så är det ett par saker som man lägger märke till. Det första, som i och för sig är naturligt, är att de flesta namnen är s.k. naturnamn d.v.s. namn på sjöar, tjärnar, berg, myrar och åar. Dessa namn som tex Långsjön, Lillberget, Björntjärn är ofta mycket lätta att tolka. En del av dessa naturnamn kan det vara svårare att tolka som t.ex. Länsråberget, Morstobäcken och Bergasen.

För att kunna tyda dessa namn måste man undersöka dem lite närmare t.ex. hur namnet skrevs och uttalades förr i tiden, titta efter på en karta hur det ser ut eller allra helst besöka platsen för att se hur det ser ut. Därefter kan man försöka tänka sig in i hur våra förfäder tänkte när de gav namn på olika företeelser i naturen. Man kanske måste studera språkutvecklingen, dialekten och bygdens historia. En annan sak som man lägger märke till är att det förekommer en del finska ortnamn och det har naturligtvis att göra med den finska invandringen på 1600-talet.

När man ska tränga lite djupare i namnens historia finner man att det saknas gamla handlingar för den här delen av landet.

Från Medeltiden d.v.s. 1500-talet finns det nästan inga handlingar, trots att det norr om Hälsingland, i Jämtland och Härjedalen finns en ganska rik samling av medeltida handlingar.

Det får därför bli lantmäterikartor från 1600-talet som får ligga till grund för namntolkningarna av äldre namn.

De flesta namn i Ramsjö har dock kommit till i samband med att man började med de stora skogsdrivningarna i slutet av 1800-talet. Med ovanstående som bakgrund kan man förklara en hel del av Ramsjös ortnamn men tyvärr får vi finna oss i att några namn ännu är olösta.

Naturligtvis har människorna sedan lång tid tillbaka varit intresserade av vad namnen kunde betyda. Man har med hjälp av olika historier försökt förklara namnen omkring sig. Dessa s.k. folketymologiska tolkningarna är för det mesta felaktiga men lever ändå kvar i bygderna.

Så är det t.ex. med historierna om hur Huskasnäs och Hennan fick sina namn.

Det hände sig att Norska hären var på krigsstigen i dessa trakter. Hela den manliga befolkningen var ute för att försvara landet. Endast en gammal gumma var kvar i byn. På gummans inrådan hade man sågat sönder isen så att fienden inte skulle komma över sjön. När norrmännen kom fram till byn frågade de gumman om isen bar.

– Ingen vet va hänna kan. (Ingen vet vad hända kan), svarade gumman.

Norrmännen begav sig ut på isen och drunknade förstås. Skallarna flöt sedan i land i en vik som kom att kallas Huvudskalleviken. Och gummans uttryck gav namn åt sjön.

– Ingen vet vad Hännan kan.

Sockennamnet Ramsjö är troligen det ursprungliga namnet på den övre delen av den två mil långa sjön Hennan. Numera heter den delen av sjön Västersjön. Den ligger i nordvästra delen av sjön Hennan.

Första delen av namnet Ramsjö utgörs av fågelnamnet ramn som betyder korp.

Vi känner igen det gamla ordet för korp i ordet ramsvart. Korpen är en vanlig fågel i dessa trakter och har säkert varit det även förr i tiden. Ramsjö skulle alltså betyda "korpsjön".

Många av bynamnen har en ganska enkel förklaring.

Kyrkbyn, byn där kyrkan ligger

Sund, byn vid sundet mellan Västersjön och Hennan

Viken, byn som ligger vid viken mellan Hennans östra strand och en udde.

Mellansjö, byn som ligger vid Mellansjön (mellan Hedsjön och Juvatsjön).

Hedsjö, i närheten av byn finns det sandhedar.

Tallnäs, byn på näset där det växer tallar.

Kroknäs, byn vid krokiga näset.

Finneby, byn där det bodde finnar eller bosatte sig finnar.

Betydligt svårare kan det vara att förklara de övriga bynamnen. Längs vägen västerut från Ramsjö kyrkby mot Laforsen ligger byarna Vås och Tevansjö.

Tevansjö, byn ligger vid sjön som heter Tevansjön. På en karta som troligen är från 1700-talet heter sjön "tefin". Namnet han ha bildats till dialektordet "tevet" som betyder snårigt och risigt. Det är lite svårt att språkligt bevisa sambandet, men vegetationen runt sjön var tidigare sådan att det finns fog för att tolkningen är riktig. "Den snåriga sjön."

En annan tolkning kan vara att ordet är bildat av dialekt ordet "tev teve täv", som betyder lukt.

Vås, byn som fått sitt namn av sjön som troligen hetat Våsen. Man kan jämföra namnet med ett småländskt sjönamn "Vasen" som betyder ungefär fuktig mark. Den tolkningen passar bra in på sjön vid byn Vås eftersom stränderna är sanka på många ställen.

Söderut längs gamla vägen mellan Ljusdal och Ramsjö ligger några byar med intressanta namn Hjärtnäs, Gåda och Huskasnäs.

Hjärtnäs, har tidigare varit fäbodvall och är nu ödegård. Ortnamnsforskaren Jöran Sahlgren vill anknyta namnet till djurnamnet "hjort" och namnet skulle då betyda "hjortarnas näs". Mitt emot på andra stranden ligger Hjärtvallen och det namnet är säkert bildat efter Hjärtnäs. En annan förklaring till namnet Hjärtnäs kan vara att det är bildat av personnamnet Hiortr (Hjort).

Huskasnäs, är kanske tillsammans med sjönamnet Hennan det svåraste namnet att tolka i Ramsjö. Den mest kända, men också felaktiga förklaringen, är den folketymologiska, om norska hären och skallarna som flöt i land i viken som därefter fick namnet Huvudskalleviken som sedan skulle ha förändrats till Huskasvik och Huskasnäs.

En tänkbar tolkning men som är osäker, är att namnet hör samman med vårdkasesystemet d.v.s bruket att varna för ofred genom att tända s.k. vårdkasar. Dessa var placerade på höga berg så att grannbyarna kunde se eldskenet och bli varnade och varna andra.

N-A Bringéus som sammanställt sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790–1791 berättar att det fanns inte mindre än 16 vårdkasar i landskapet vid den tiden. Många berg där sådana vårdkasar var resta har fått namn som Kasberget, Wåhlkasberget (Vårdkasberget).

Ortsbefolkningen kan berätta att man förr hade en s.k. bråte på Grevaberget som är en del av Huskasberget. Bråte är här ett annat namn för kase (vårdkase). En vik i närheten av berget heter Bråtesviken vilket styrker ortsbornas berättelse. Huskasberget är mycket högt och väl synligt vilket talar för att berget skulle vara ett "kasberg". Första ledet, hus betyder väl just "hus" och namnet skulle alltså betyda berget där det finns en (hus) kase.

Tyvärr finns det för många olösta frågetecken kring den tolkningen för att man skall vara helt säker.

Gåda, är ett av de få bynamn i Ramsjö som behandlats i ortnamnslitteraturen. Johan Nordlander pekande i en uppsats år 1908 på möjligheten att föra samman namnet med "gud" och att det skulle vara fråga om hednisk tro. Han jämför namnet med det ångermanländska namnet Gådeå. Senare forskare har visat att både Gåda och Gådeå är ånamn. Torsten Bucht kan tänka sig en tolkning som hör samman med "gud" men han anser det rimligare att namnet kommer av det ångermanländska dialektordet gåda som betyder "stimma, stoja, svamla". Det skulle då syfta på buller från någon fors i ån. Det finns inte något dialektord med den betydelsen i Hälsingland så det är ingen trolig tolkning för namnet Gåda. Inte heller är det troligt att det hör samman med ordet "gud". Det finns däremot ett dialektord gåa från Färila som kanske också använts i Ramsjö. Ordet betyder "fläkta, ånga varmt" och kan möjligen ha att göra med den dimma som på höstarna tränger in längs åns dalgång.

Den mest rimliga tolkningen av namnet Gåda är att det hör ihop med dialektordet guden som betyder "gudomlig, bra, odlingsbar" (liten frostrisk). Dialektordet förekommer i Ramsjö med just den betydelsen.

I äldre tid har det troligen hetat göen och då kan man språkligt koppla samman ordet med ett nutida gåda. Det är alltså troligt att ett ord guden ingår i namnet och betydelsen skulle då bli "den goda (gudomliga) ån eller ådalen (platsen)".

På gränsen till Medelpad i nordöstra delen av Ramsjö ligger Sörnaggen. Namnet är naturligtvis bildat till Naggen som ligger på Medelpadssidan.

Mellan byarna ligger sjön Stornaggen som förekommer på lantmäterikartor från 1600-talet. David Palm framför bl.a. att ordet skulle vara besläktat med det norska ordet nagg som betyder uppskjutande bergsspets.

Det nuvarande Naggberget ligger flera kilometer från byn och har inte speciellt spetsig form. Troligare är det då att något av bergen runt sjön Stornaggen, Portberget eller Klintberget, har kallats nagg i betydelsen spetsig bergstopp och att berget sedan fått ge namn åt sjön och byn.

I nordvästra delen av Ramsjö ligger Gräningsvallen och sjön Gräningen.

Fädbodvallen har naturligtvis fått namnet "vallen som ligger vid sjön Gräningen". På lantmäterikartor från 1600-talet hittar man namn som Gröningssiön, Gröningen, Gräningen. Nuvarande kartformen Gräningen stämmer överens med Ramsjöbornas uttal av sjönamnet.

I Jämtland finns en sjö som heter Greningen med ett äldre uttal "Gräningen" Jämtlandssjön liksom Gräningen i Ramsjö delas av en udde.

Den kände ortnamnsforskaren Harry Ståhl menar att namnet har påverkats av trädnamnet "grän" dvs. gran. Språkforskaren Sigurd Fries menar att uttalet gran för trädnamnet är regel i Hälsingland men att i östra Jämtland och dessutom i ett par västliga Medelpadssocknar uttalas gran med ett öppet ä-ljud. Ramsjö gränsar till sydöstra Jämtland och sydvästra Medelpad så det är inte uteslutet att uttalet i Ramsjö varit grän.

Gräningen kan alltså betyda "sjön omgiven av granskog" men man får inte utesluta tolkningen "sjön som har en gren". Bertil Flemström framhåller liknade tolkningar för sockennamnet Granige i Ångermanland.

Som vi ser så är det ofta som bebyggelsenamn går tillbaka på ett sjönamn, ånamn eller bergnamn s.k. naturnamn. Ibland har kanske sjön eller berget haft ett namn och då har bebyggelsen i närheten tagit upp naturnamnet. I en bygd som Ramsjö med dess glesa bebyggelse finner man givetvis att naturnamnen är de övervägande men naturnamnen kan ha både intressanta och överraskande tolkningar och ursprung. Här några exempel:

Det finns i Hälsingland flera sjönamn som språkligt sett hör ihop med varandra. Inom Ramsjös gränser ligger Moasen, Bergasen och Brinnasen.

På lantmäterikartorna finner man för sjö Moasen namn som Mogasiön, Mogeln, Mogasen och Mowassjön. Första ledet "mo" betyder naturligtvis sandhed, sandmark, sandjord. Områdena runt sjön Moasen består av moar, sandhedar.

Hur har då Mosjön blivit Moasen?

I norrländska dialekter är det vanligt att skjuta in ett "g" mellan vokalerna o och a, eller ö och a som tex i "snöga" snöa. Mellanleden -as- eller slutleden -asen är vanligt i ortnamn i nordvästra Hälsingland. Sista leden -sen kan härledas ur ordet sjön. Man kan jämföra med sjön Bursen i Bjursås. Med den tolkningen så skulle -a- höra till första leden och vara en gammal pluraländelse. Moasen skulle då betyda "Moarnas sjö".

Bergasen skulle på samma sätt betyda "bergens sjö" och Brinnasen "Älgtjurarnas sjö" Brind (brinn) är ett norrländskt dialektord för älgtjur.

Den finska invandringen på 1600-talet har också satt sin prägel på namnen i Ramsjö. Några av namnen har blivit så förändrade att man har svårt att se det finska ordet som ursprungligen legat till grund för namnet. Tolkningen blir då mycket osäker. Här är några exempel:

Morstoberget i Naggen, första leden Morsto- är en försvenskad form av finskans musto som betyder svart, mörk. Morstoberget betyder alltså Svartberget. I närheten finns det också en bäck som heter Morstobäcken, Svartbäcken.

I Naggen finns också Mostikabackarna. Första leden består av det finska ordet mustikka som betyder "blåbär" och namnet skulle alltså betyda Blåbärsbackarna.

Marklamsberget ligger också i närheten av byn Naggen. Första leden mark- är troligen en form av fiskans markka som betyder "mark" (jord) möjligen kan man också förbinda den med det finska namnet Marku. Mellanleden -lamm- är en försvenskad form av lampi som betyder tjärn. Berget skulle möjligen betyda Jordtjärnsberget. I Tevansjö finns liknande bergsnamn.

Paskalammsberget. Paska kan vara det finska ordet för "smuts, lort, träck" och berget skulle då heta Lorttjärnsberget.

Mera osäkert är sjönamnet Lesatten och Lesattberget på Gräningsvallens kronopark. Möjligen kan namnet höra ihop med det finska ordet lessatta som betyder "göra något trögt, overksamt, utan drift".

Fem berg i Ramsjö har efterleden – hockel, Bergashockeln och Trolltjärnshockeln ligger vid sjöarna Bergasen och Trolltjärn och dessutom finns Brassbergshockeln eller Vallhockeln, Järvshockeln och Sundshockeln.

Tolkningen av hockelnamnen är inte helt självklar. Det äldsta belägget, drygt 200 år gäller Sunds hockeln som 1760 på en lantmäterikarta skrevs Håkulsberget. För att få en belysning av – hockel namnen får man göra jämförelse med andra namn. En tolkning av by och sockennamnet Hycklingen i Östergötland pekar på ett fornsvenskt ord húkul, húkal, húkel som betytt "något som välver sig eller hukar".

En tolkning av Hökensås i Västergötland pekar mest ett fornnordiskt ord Hf kill, knäled eller i överförd bemärkelse utskjutande brant sluttning.

Språkligt kan – hockelnamnen anslutas till det fornsvenska húkul och de här bergen har en fint rundad form, men namnet anknöt även till tolkningen utskjutande brant sluttning som kan liknas vid en knäled.

Alla ovan nämnda hockelberg har en brant sida. Sundshockeln har ett brant stup ca 60m på en sträcka av 200m.

Tills någon mer omfattande forskning på namngruppen görs så får man se dessa namn som troliga bindningar till de fornsvenska orden húkul eller hökel vilket gör -hockelnamnen mycket intressanta i jämförelse med de många yngre namnen i Ramsjö.

Slutligen; En tolkning av sjönamnet Hennan skulle kanske ge ytterligare en pusselbit i Ramsjös äldsta historia. Denna viktiga farled och sammanbindande väg har kanske en gång i tiden fått ett betydelsefullt namn.