Bebyggelsehistoria
När man ska ta reda på något om en bygds historia är man
huvudsakligen hänvisad till tre källor.
Vi har sakfynden, som kan berätta om hur människor levde kanske för
flera tusen år sedan. Dessa får man genom utgrävningar eller genom
enskilda fynd. Betydligt senare kommer det skrivna ordet, som ger
oss en säkrare bild av bygden och livet där.
Slutligen ha vi den muntliga berättelsen, som har mycket att ge.
De gamla minns, och de berättar gärna om vi ger oss tid att lyssna.
Om man ger sig i kast med att ta reda på något om Ramsjö bygdens
äldsta historia, så finner man att de hittills gjorda sakfynden är
ganska sparsamma.
Fornfynden är väl annars inte så fåtaliga i våra västhälsingska
bygder.
Man har påträffat stenåldersboplatser bl.a. i Los-Hamra, Färila och
Hybo och vad är det då som talar emot, att det också skulle kunna
finnas någon sådan boplats i Ramsjö.
Tvärtom talar väl läget omkring sjön Hennan för, att människor också
här ha slagit sig ned för 4 000-5 000 år sedan.
Om en boplats skulle upptäckas vid någon av Hennans stränder, skulle
därmed ges ett värdefullt bidrag till Ramsjös historia under
forntiden.
Helt utan fynd från forntiden är inte Ramsjö. Enstaka fynd har
gjorts på stränderna runt sjön Hennan och även på en del andra
ställen i Ramsjöbygden. Hälsinglands museum, Hudiksvall, har
följande fynd från Ramsjö upptecknade och beskrivna på följande
sätt:
Simpel skafthålsyxa
av mörkgrå bergart. Fyrkant/ovalt tvärsnitt. Koniskt skafthål,
2,3–2,5 cm i diameter. Avsmalnande mot en trubbig näcke. Trubbig
egg. Slipad. Förvaras på museet.
Hålmejsel av svart skiffer.
Funnen på Kyrkbyn nr 4 omkring 200 m från sjön på ungefär 3 tums
djup under ett bränt lager av 2 tums tjocklek. Förvaras på Statens
historiska museum.
Skafthålsyxa.
Förvaras på Statens historiska museum.
Spjutspets
(troligen) Funnen i ett gruslager på botten av Gräningsån c:a 3 km
ovanför åns inflöde i Hennan. Förvaras på Statens historiska museum.
Eggdel till stenyxa
av Fredgårdstyp. Förvaras på Statens historiska museum.
Mejsel eller tväryxa.
Funnen på Olof Jonssons hemman 1 "nv i hemtäkten". Förvaras på
Statens historiska museum.
Flintblad,
något oregelbundet avbrutet i båda ändar, mörkgrå flinta. Längd 7,3
cm bredd 3cm. Funnet i strandkanten av Hennan, östra stranden ca
4dm. över det längsta iakttagna vattenståndet. Förvaras hos ägaren
ingenjör Erik Askner, Stockholm.
Sådana enstaka fynd kan naturligtvis peka på att någon ännu ej
upptäckt boplats finnes i närheten.
De enstaka fornfynd, som gjorts i Ramsjö härrör sig emellertid
sannolikt från jägare och fiskare, människor som på vattendragen
söderifrån letat sig till de fiskrika sjöarna och villebrådsrika
skogarna.
Dessa folkstammar förde en nomadiserade tillvaro och följaktligen i
egentlig mening ej bofasta.
Fynden av stenföremål kan också härstamma från senare tid än vad vi
bruka kalla stenåldern.
Helt naturligt användes redskap tillverkade av sten långt fram i den
tid, som vi kalla bronsåldern.
I många av våra sjöar har även i vår tid påträffats ett stort antal
båtar eller kanoter, gjorda av urholkade trädstammar.
Dessa båtar, som sjunkit ned i gyttjan ha därigenom bevarats från
multna.
De kan också berätta om jägare- och fiskarefolket, som levde ett
nomadiserat liv i våra bygder.
För att få kännedom om våra trakters bebyggelsehistoria ha vi
möjlighet att forska i de gamla skrivna källorna, men beträffande
Ramsjö är de äldre källorna få och i vissa fall osäkra.
Är måhända en uppgift från Jämtland/Härjedalen den äldsta, vi kan
finna? (Överhuvudtaget hittar man relativt många brev, juridiska
handlingar o.dyl. från 1300 och 1400 talet härrörande från
Jämtland/Härjedalen).
Detta kan möjligen bero på att landskapet ju hörde till Norge och
att den norska förvaltningen kanske var effektivare.
Den ovan antydda uppgiften beträffande Ramsjö återfinns i ett norskt
diplomatariebrev från den 16/2 1485.
I det här brevet, som är ett domslut vid tinget i Berg, Jämtlands
län, talas om en segsliten tvist mellan en Bertil och en Gudmund om
ett skogskifte, som kallas "Ramsjön skog... som ther til ligger
swnan almannawaegen alth mellom Likbekken ok Sletamoon".
Tinget tilldömde Bertil skogen då han hade sex goda vittnen.
Det kan här vara frågan om ett annat Ramsjö, men så länge Likbekken
och Sletamoon inte med säkerhet är identifierade, får man inte
bortse från att jämtarna kunde ha skog i nordvästra Hälsingland.
Även om det dröjde länge innan Ramsjö kan förmodas ha fått någon
bebyggelse, så torde områden i närmaste grannskap, dvs. nuvarande
Ljusdals kommun fått bebyggelse under vikingatiden dvs. 800–1000.
Sådana minnesmärken är t.ex. runstenar som ju även kan sägas vara
skrivna eller om man så vill ristade källor.
I västra Hälsingland är endast en runsten känd, nämligen den som
står vid kyrkan i Järvsö.
Att invandringen till våra bygder skulle ha kommit från söder torde
vara klart.
Men – forskare ha även trott sig kunna påstå att nordvästra
Hälsinglands inbyggare och ursprungliga befolkning skulle ha
invandrat från Norge.
Ingen mindre än den berömde isländske författaren Snorre Sturlasson
(död 1241) berättar i sin sagosamling (saga är isländskans
beteckning för berättelse på prosa) Heimskringla hur på grund av
stridigheter i Norge under 700- och 800talet e.kr. många hövdingar
med både folk och fä flydde in i Jämtland.
En av dem Thorer Helsing drog ända ned till Hälsingland med mycket
folk, säger berättelsen.
Huruvida några fakta ligger bakom denna berättelse vet vi inte.
Det ligger ju bl.a. en lång tidsrymd emellan tiden för händelserna
och tiden när Snorre återgav berättelsen.
Men – forskare som ägnat sig åt att undersöka huruvida det kan på
något sätt beläggas, att en norsk invandring skulle ha ägt rum, ha
kommit fram till att så skulle varit fallet.
Rasforskaren professor Bertil Lundman Uppsala har sålunda i en stor
undersökning kommit fram till stor överensstämmelse råder mellan
folktyper i Jämtland, Härjedalen och Hälsingland och folk i
Tröndelagen i Norge. Vissa överensstämmelser i språket har påvisats
liksom arkeologisk forskning talar för att invandringen till våra
hälsingska bygder även skulle ha kommit från Norge.
Men detta får naturligtvis på intet sätt vara sagt att en tidig
invandring från Norge skulle ha skett till Ramsjö då liksom nu var
en del av Ljusdal, som sannolikt berörts av invandringen kan det
vara av intresse att peka på detta.
För att få verkliga belägg för det tidigare fasta bebyggelsen i
Ramsjö får man gå betydligt längre fram i tiden.
De s.k. landskapshandlingarna förvarade i Kammararkivet i Stockholm
innehåller redovisningar från fogdar och andra räkenskapsskyldiga.
Kammararkivet är äldre motsvarighet till finansdepartementet till
vilket skatterna skulle redovisas.
Landskapshandlingarna omfattas ungefär tiden 1539–1630.
Det är alltså i dessa skattelängder man kan finna namn på personer
samt uppgifter om de gamla byarna och gårdarna.
De tillkom med anledning av att Gustav Vasa genomfört en
skattereform för att få ökande inkomster till kronan.
I 1542 års skattebok för Hälsingland återfinns namnet Ramsjö.
Här får vi klarlagt att i mitten av 1500-talet fanns tre skattelagda
gårdar i Ramsjö och bönderna hette Engelbrict, Haluardh och Oloff.
Dessa Ramsjöbönder hänföras till olika s.k. sköllar i Ljusdal,
nämligen Engelbrict till Edz Skiöllen, Haluardh till Ångsäters
skiöllen och Oloff till Kolsuidia skiöllen.
En sköll skulle ju bestå av sex s.k. "fullsuttna" bönder och
eftersom det tydligen inte fanns så många bönder i Ramsjö kunde det
inte bilda egen sköll.
I kronoräkenskaperna anges gårdens storlek i mål och beräknat
därefter hur mycket som skulle betalas i skatt.
Om Ramsjöbönderna heter det i skatteboken: "Engelbrict i Ramsjö 37
mål s.k. 6öre 4p, Haluardh i Ramsjö 34 mål s.k. 5 öre 2 ört., Oloff
i Ramsjö 31 mål s.k.. 5öre 4p."
I kronoräkenskaperna anges också målets storlek: Varje mål är så
stort "som ett spanneland jordh efter Helsinge spannens".
Målet är alltså lika med ett spann land eller ett så stort stycke
mark som besåddes med en spann säd. Efter detta beräknades så
skatten.
Var i Ramsjö de i skatteboken omnämnda bönderna bodde får vi ingen
uppgift om. Vi får gå ytterligare 100 år framåt i tiden för att få
en klarare bild av bebyggelsen.
År 1628 lät konung Gustav II Adolf inrätta det svenska
lantmäteriväsendet.
Man satte igång med att utbilda lantmätare som inom olika delar av
landet skulle utföra s.k. "jordrevning och rannsakning".
För Ljusdals socken med dit hörande Ramsjö blev det en lantmätare
Oluff Larsson Tresk som fick utföra detta arbete och framställa s.k.
geometriska kartor. Kartorna tillkom under åren 1640–1641.
Detta är alltså de första kartorna som finns över bygden. Kartorna
har också uppgifter om jordens beskaffenhet och hur stor avkastning
gårdarna ger. Detta för att skatten skulle beräknas med ledning av
dessa uppgifter.
På kartan över Ramsjö finns endast två gårdar upptagna.
Av kartan kan utläsas att den ena bonden som hette Anders Jonsson
bodde i nuvarande Kyrkbyn och gården låg tydligen vid nuvarande
gården "Lars-Mårs". Den andra bonden hette Mårten Andersson och
bodde tydligen enligt Tresks karta i nuvarande Sunds by på
Oppigårdens marker sydost om nuvarande bostadsbyggnad.
Det har berättats av de gamla att här på den plats där man kan
lokalisera den gamla gården enligt Tresks karta, stod ett mycket
gammalt pörte fr. 1500 talet ända fram till modern tid.
Kartan över Ramsjö upptog alltså två gårdar eller två grannar, som
det står på kartan, men i skattelängden av 1542 fanns ju som
tidigare nämnts tre bönder.
Var kan då den tredje gården ha varit belägen?
Här är det svårt att säga något med bestämdhet, men man skulle kunna
tänka sig den tredje bonden bodde i Gåda.
Byn Gåda är också kartlagt av Tresk 1641 och där upptages två
grannar.
Det är inte otänkbart att det fanns bara en bonde där 100 år
tidigare.
Av kartan att döma kan gården ha letat nära sjön vid Gådaåns
mynning, där gården "Forsmans" nu ligger.
De två Gådabönderna hette enligt kartan Anundlh Olofsson och Simon
Philipsson. Kartan över gårdarna i Ramsjö visar även ett par andra
saker.
Vi finner ett kartlagt område beläget vid nuvarande Söromsjön, och
ett område nordost om nuvarande Ramsjö, troligen där det nu ligger
en myra en f.d. slåtter, som heter Hävbarsmyran.
Dessa områden kallas på kartan bodeland. "Ähr Bodeland och uth Engar
till dessa tvänne bönder".
Bodland är enl. ordbok över allmogeord i Hälsingland (1873) ett
bebyggt jordland på socknens utkanter, hörande under ett hemman fram
på socken".
Bodland är alltså något mitt emellan hemgård och fäbodvall, ett
slags utodling. Ovan nämnda bodland i Ramsjö tycks har ägts
gemensamt av de två bönderna. I övrigt har också Tresks gamla kartor
över Ramsjö följande text: "Dessa hamman ähro belegne 8 mihl från
kyrkian och äga härtill godt mulebet fiskevattn tarveskog och
kvarnställe och lida alltid stor skada af kiöld".