Trygghet - Pengar - Självbedrägeri
Tryggheten har alltid ett
pris, oftast för högt. Trygghet är många gånger självbedrägeri.
Självbedrägeri är ett högt pris. Jag menar att ära och berömmelse i
form av karriär inom jobbet, sjukdom, social standard, examina kan
vara självbedrägeri. Det här samhället drivs utifrån att "stackare"
finns, så att andra kan lyckas och överleva. Att vara en stackare är
också självbedrägeri. Därför att det är tryggt att leva i det här
landet med alla hjälplagar. Ingen svälter ihjäl kroppsligen. Men
själsligen dör vi undan för undan, dag för dag. Alla, både behövande
och de som inte tror sig behöva "hjälparna".
Att vara hjälpare är inte lätt. De måste varje dag skapa sig ett berättigande att sitta kvar på stolen. Att vara stackare är inte lätt. Tänk att varje dag veta att om jag inte fyller i den här blanketten rätt blir jag ett socialfall. Eller tar jag inte det här ihopmixade jobbet som blev över till mig, eller infinner mig i rätt tid på rätt dag så blir jag utförsäkrad, avförd från a-kassan. Att bli avförd från a-kassan är värre än att få cancer. I dag överlever många cancersjuka. Att bli avförd från a-kassan det är döden, har vi lärt oss att tro. Då får man inga pengar. Pengar har blivit mer värt än syre. Det går ju att köpa syre på tub.
Genom pengabedrägeri skrämmer vi oss själva till döds. Vi vårdar våra kroppar med gymnastik, massage, näringsriktig kost. Joggar runt och lyfter skrot. Far på konferenser, kurser och sammandragningar. Har inte tid att prata med grannen, än mindre med våra barn, eller andra som verkligen behöver oss. Eller rättare sagt dom som vi själva skulle behöva. Vi är jäktade och stressade av att registrera och bokföra alla stackare så vi inte hinner se varandra. Jo, vi har kommit in i ett annat synfält nu. Vi får upp varandra på skärmen.
Tänk dig en vanlig penningångestdag. Telefonen ringer. Telefonrösten
har något som passar för mig och jag anmodas att, på stående fot,
acceptera detta faktum. Eftersom jag är lärd och fostrad till att
förstå att jag inte vet mitt eget bästa och är rädd att visa min
okunnighet, accepterar jag. Pengar kommer. Lugnet lägrar sig. Jag är
ett personnummer som omvälvs av den stora ångestfrätande bedrägliga
tryggheten