Det är inte lätt att vara begåvad med stora visioner när man kläms in i en trång liten värld.
Det fick den lille pojken verkligen erfara. Även så hans omgivning.
Han blev faderlös vid sju års ålder och satt under förmyndare. Blev tilldelad en god man, som det heter. Den "gode mannen" var väl inte så intelligent och framsynt kanske. Eller också var han fast i gamla nedärvda föreställningar om hur ekonomi för faderslösa små pojkar skulle skötas.
Pojken växte ur sina kortbyxor tillika sin tysta tillbakasatta framtoning.
Han hade som sagt blivit född med en briljant hjärna och stora visioner. Dem gav han uttryck för med den påföljden att förmyndaren såg sin position hotad och gick till motattack.
Uppklämd mot väggen med den "gode mannens" knytnäve under näsan fick pojken veta hur saker och ting skulle skötas. Man trodde därmed att pojkvaskern hade förstått att han inte hade så mycket att komma med. Men den energi som han bar inom sig och spred omkring sig gick inte att förstöra.
Förmyndaren körde sitt förmynderi så till den milda grad vrångt och trångt, så att både ekonomi, förtroende och tillit stod på konkursens brant.
Det hela hade till följd att viljan och energin hos pojken växte.
Han gifte sig sedermera med Anna, en duglig kvinna, som fick leva i skuggan av sin man, husbonden, uppfinnaren, nämndemannen, företagaren och igångsättaren.
Den lille pojken hade växt och blivit allt detta. Han blev också far till två söner och en dotter. Den yngste av sönerna var den, som skulle bli flickebarnets farfar.
Den äldste sonen dog tidigt och efterlämnade sin kvinna och lilla dotter. Om han gjorde det av egen vilja eller om det var den högstes vilja, det talade man aldrig om.
Men, det var inte lätt, för den store visionären, att balansera sitt liv genom och förbi trångsynthet, rädsla och avundsjuka. Det är lätt att man tar för stora skor på fötterna för att stå stadigt och inte tappa balansen.
Ibland var nog skorna lite för breda och någon blev trampad. Bara knarrandet av hans skor kunde få många att hålla inne med vad de hade tänkt säga eller göra.
Nämndemannens äldre bror blev en natt illa knivskuren av en oidentifierad personlighet. Det talades aldrig öppet om den händelsen. Man får väl hoppas att det inte var vedergällningshäxan som var ute och gick den natten.
Det var männen som styrde och ställde i samhället. Kvinnans plats var i hemmet.
Att vara framgångsrik och bestämmande krävde sin man. Det hade sitt pris. Mycken tid, pengar och brännvin gick åt till att hålla sig väl med affärsbekanta och andra stora män.
Att inte släppa in kvinnan i männens värld var viktigt.
När han skulle göra en resa till Stockholmsmässan 1897 hade hustru Anna tänkt sig att följa med. Hon hade sålt ägg och smör och sparat under många dryga månader för att kunna betala sin resa.
Men se, det blev inget av med den saken. Hon fick stanna hemma. Husbonden själv for storstilat till Stockholm tillsammans med sin bror. Med sig hem köpte bröderna bl.a. varsin matservis, kaffeservis och en soppslev i silver. Fragment av de serviserna finns än i dag spridda nedåt i generationerna.
Prästen
hade han inte mycket till övers för. Han kunde helt enkelt inte tåla
honom.
Prästen hade som tjänsteförmån att bli hämtad och skjutsad när han
skulle ut på speciella förrättningar. Men när det blev nämndemannens
tur satte han sig på tvären och sonen fick uträtta ärendet.
Men en gång var han fullständigt sams med prästen. Det var när Kata Dahlström var på turné genom bygderna.
Hon var dåtidens absoluta kvinnosakskvinna. Hon hade bl.a. den stora oförskämdheten att propagera för kvinnlig rösträtt. Kyrkan hade hon inte mycket till övers för heller. Hon hörde till "de röda" och var ett stort hot emot bondeförbundet. Både prästen och nämndemannen såg sina positioner hotade. Nu gällde det att hålla enad front mot detta vidunderliga fruntimmer. Nämndemannen såg sig föranlåten att bjuda prästen på en sup och de skålade i största samförstånd.
All den energi som företagaren, igångsättaren och uppfinnaren besatt förde mycket gott med sig till byn. Bl.a. ett sågverk och ett kraftverk. Tack vare kraftverket blev byn en av de första i landet som hade elektriskt ljus.
Men han brände sitt ljus i båda ändar och segnade helt plötsligt ihop en dag.
Han var död och en stor förstämning spred sig i byn.
När en sådan järnhand slutar dirigera, då blir allt vardagen både oviss, osäker och otrygg. Det är nog inte heller lätt att vara son till en sådan far