Thunvalls

Här finns Eva och Lennart Thunvalls idéer,

aktiviteter, tankar och intressen

 

Fadern

Men livets tåg rullade vidare med honom som passagerare. Det var många kraftiga krängningar, hårda inbromsningar, stopp och väntan, en och annan urspårning blev det också.

Hans dotter tillfrisknade och gav honom både barnbarn och barnbarnsbarn.

Hennes syn på fadern var färgad av fostermoderns, hans systers ögon.

Hon hade tagit på sig rollen som gudmor när flickan var liten och gullig. Nu hade livet hunnit ifatt henne och därmed gudmoderns alla plikter och ansvar.

Hennes oro och ängslan över sin tunga uppgift gjorde att hon såg sin bror som en ansvarslös slarver som inte brydde sig om.

Det blev en evig dragkamp om vem som skulle betala både i tid och pengar.

Det var krig och ransonering. Mjölk, fläsk och mjöl fanns det tillräckligt, men skor, kläder och läkararvoden?

Det ringde samma visa i öronen på både fadern och dottern. Den här visan om mat, kläder och att bli omhändertagen. Hans öron blev såriga, självkänslan krympt, alltmedan frustrationen växte.

Tre gånger satte han upp ett hem, började om på nytt. Tre gånger fick han lämna allt.

Tredje gången i ett glömskans, omedvetandets barmhärtiga töcken. En hjärntumör trubbade av de sista tio årens hänsynslösa verklighet.

Han föddes med en kraftig vilja och en oerhörd energi som han hade svårt att styra.

Hans liv kom att bestå av hårda villkor och stora utmaningar.

Ett år i gipsvagga, skilsmässa, avundsjuka och missräkningar.

I hans tankar blev det till personliga nederlag.
Hans skickliga händer skrumpnade bort och förvreds när han inte längre kunde göra bruk av sitt tekniska kunnande. Han behövde dem inte längre.

Inte heller sina ben. Han gick när han var långt under året, men nu bar inte benen längre. Han behövde dem inte längre.

I sitt innersta kunde han förflytta sig längre och högre än han någonsin skulle kunna ta sig med vilket färdmedel som helst.

Något som aldrig förändrades eller försvann var kärleken, lusten, passionen för kvinnan, god mat och starka drycker, en okuvlig livsglädje.

Trots blöjor, takhiss och rullstol kunde det stå som en strålglans av förnöjsamhet omkring honom.

Hans liv skulle mildras inte sluta.

Dottern skulle hinna uppleva och se sin far som den människa han egentligen var.

Uppleva det förunderliga i att krama, mata, skämta, retas med honom.

Så mycket humor och kärlek det ligger i detta.

De sista dropparna visky gav hon honom med tesked.